Mitt livs egna första felläge då....

Ja nu kommer fortsättningen då....

Jag gick då ut igen sen jag skrev här sist och då låg hon o sov, tempade henne igen medans hon låg ner,den var lika..
Runt halv-tjugoitvå ser jag att hon börja få rejälare och tätare krystvärkar men inget händer...Jag ringer o rådfrågar Carola (tusen TACK för att du finns,världens bästa bollplank) Vi komme fram till att jag ringer vetten igen,tar ju dock allt lite tid o komma hem hit med...

Och underbara Crispa gnäggar på mig och kommer i pauserna o ställer sig bredvid mig..Är fortfarande lugn o cool o inte just nå svettig.

Ringer men ingen svarar, ringer Carola igen o hon kommer, vi pepprar Öjvind med samtal o till slut vaknar han, Talar om läget och han säger åt oss att gå in o känn av först sen ska vi höra av oss..

Jag hade hämtat varmvatten medans jag väntade på Carola, så in o ta av mig lite kläder o hämta tvål o mer handukar. Tvätta,tvätta...Henne o armar.
Sen höll Carola Crispa medans jag gick in, har ju aldrig gått in på en häst  tidigare, bara får...Men jag insåg ganska snabbt att detta klarar vi inte själva, det kändes som att jag kände på typ korset, det var stort o benigt och defenitivt INTE MÖJLIGT att den skulle kunna komma ut sådär..Kände runt mer o kände magen men fick inte nå grepp om vart benen kunde vara...
Ringde upp Öjvind igen, sa som jag uppfattat det och han konstaterade att det nog var ett svårt felläge och tyvär kunde han inte komma ,Ring distriktarna...

Tusen Tack till dig för allt ändå Öjvind!!

Ringde distrikt o dom skulle komma då men räkna med en timmes resa, och visst självklart åker dom fel ,in till bruket FAST jag TYDLIGT sagt att INTE dit, en mil i onödan som jag säkert får betala för! Carola tog bilen o lotsade hem honom. 
Under denna tidpunkt har ju Crispa rullat fast ex antal ggr och vi/jag fått hjälpa henne lös. Hon började nu se alltmer medtagen ut, inte underligt min tappra duktiga tjej...

Vetten kommer o ser henne när hon står upp o har en lugn stund, " ja här var det ju lugnt" är hans kommentar, tur jag inte är våldsam av naturen...Grrrrrr!!

Men han hann bara få på sig kläderna så började hon lägga sig igen,,Man lider ju så hemskt av att se dom kämpa så hon krystade så hon gapade o hela hon vart en båge..Vi fick upp henne ,jag höll svans o Carola framme vid huvudet..
han känner o känner sen konsaterar han att ja detta blir inte lätt, bakåtslaget huvud och benen åt fel håll totalt...Efter mkt om o men har han fått till huvudet då var det benen kvar..Det var förmodligen bogbladet som jag hade känt sa han, omöjligt att fått ut som den låg då.
För att göra en evighet kort så satte han krokar i ögonhålorna o kedjor runt frambenen som han lyckades lirka rätt efter viss möda..Sen var det bara o dra...o dra.. Crispa var helt fantastisk hela tiden, hon höll sig på benen med mkt hjälp av Carola under hela  ca1,5- 2 timmarna vi höll på...Min kämpe. Både jag o vetten drog allt vad vi kunde o lite till...Herregud vad den satt men till slut kommer han ut...


En STOR och GROV svart kille som förmodligen varit död ett par dygn minst trodde han av vätskornas färg o lukt...

På sätt o vis så tackar jag gudarna att det vart såhär ,för hade hon gått tiden ut skulle det inte gått o få ut honom.Vetten sa att det var gränsfall för vad han klarade av detta felläge..TACK o LOV  för att det var en som kunde häst iaf som kom..
Han var mäkta imponerad av Crispa som klarat det och dessutom ståendes hela tiden," otrolig märr" sa han. Och jag kan bara hålla med..

Han kände igenom henne och kunde inte känna nå trasigt, hoppas verkligen det stämmer nu då så det inte blir komplikationer med henne...Pencilin o finadyn i fem dar en ggn så får vi se hur hon mår sen.

Det kanske blev ett lite väl noggrant skrivet detta, andra skriver bara "kastat,felläge" men det är oxå ett sätt för mig att lufta mig lite..Och kanske nån kan få nå erfarenhet av att läsa detta o se hur det kan gå till.

Min tappra tjej fick nosa lite och bet honom i benen, sen började hon äta hö..Vi tog ut honom och hon brydde sig inte..
Guud hur mitt hjärta värker för henne, vad har jag utsatt henne för?? Andra fölet det går åt pipan med för henne nu..
Vi får väl se hur det fortgår nu då , blir hon bra så ska det tas prover på henne iaf..

Min älskade gumma, nytvättad och medtagen...Men knaprar ändå hö och dricker vatten.


Och jag har nu varit vaken i ett helt dygn...Inte konstigt jag börjar bli snurrig...Ni får ha överseende med om det är lite grötigt skrivet,tankar o meningar flyger runt i huvudet på mig...Varför??  Men det är bara o acceptera faktum. Nu är det Crispa jag måste fokusera på.Och ringa försäkringen..TACKAR CAROLA för att du delade nästan hela natten med mig o Crispa,Veterinärer och Mamma o Wilma o Marko för hjälpen. Vad skulle jag göra utan er?

Nu skiner solen här och det är tidig lördagsmorgon den 1 Maj och jag är 32 veckor fullgångna....Och har 2 st fölningar kvar.=o/
JÄVLA 1 Maj som är en röd dag!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0